carin bad mig komma till henne och gå promenad och mysa sen fixa lite.

och jag tänkte väl typ yh ja orkar inte, men mys att göra ngt ändå. orkar inte bara sitta och dö i datorstolen.
så ja kolla upp buss, klädde på mig lite, och insåg att ojdååå, finns de ingen nyckel hemma?

typiskt, så ja kommer ingenvart förän småpojkarna slutar.
är självklart hos robert.

men men, sånt är livet. fyfan :(

bajs på de, nu ska jag dricka te :)