Saknar de nätterna man vaknade och hade någon brevid.
När någon höll om en tills man somnade.
När man kände värmen från en annan kropp i natten.

Saknar det som fan, vill inte vara ensam.
Och vill inte börja leta ny heller.
Saknar de som va.. Och vill tillbaka..
Det är kanske inte värt att säga att man gör allt för någon annan.
Det tog trotsallt slut av en anledning..


Så irriterande att man inte kan gå vidare.
Buäääh.

Nu ska jag försöka sova eller nått.
Orkar inte vara opererad längre.