Denhär gången lät jag faktiskt hjärtat bestämma.
Du säger att jag inte vet hur man är en bästa vän.
Men vadå har du och jag ens varit bästa vänner? Vi har varit nära vänner ja, väldigt nära, men de va länge sen.
Jag har slutat lita på folk, "bästa" vän är fan bara att sätta finare titel på någon.
Jag kan se vänner jag verkligen VET är bästa vänner, men man ser skillnad på dom som sätter titel och dom som menar det, tyvärr..
Vi umgås inte längre, så va de redan innan det blev såhär, vi pratar knappt.
Alltså ja känner inte igen dig längre, och du vill att jag ska välja dina känslor framför mina.
De flesta ser nog de som jag gjort som en fittig grej, något man bara inte gör.
"Förbjuden frukt" är bara bullshit.. De hade varit en grej om det varit NI, men de va de inte.
Det låter så otroligt taskigt, jag vet.. Men jag kan inte hjälpa de.
Är trött på allt detta paxande hit och dit..

Så ibland är de kanske bara bäst att följa hjärtat.
Det kanske inte ens BLIR något, men jag har aldrig varit såhär glad på läänge att jag faktiskt inte skulle ångra något för det.

Jag vet hur de känns att se någon man tycker om med någon annan.
Kanske inte just med en kompis, vet inte riktigt. Men ja, de gör ont..
Och jag hade aldrig med avsikt att såra dig, det får du inte tro.
Men varför ska jag slänga iväg något jag känner att jag tror på, för att jag BORDE veta något?
Jag visste INGENTING, och de måste du få in, lita på det.
Inte för att de gör någon skillnad nu, men ändå. Det är fortfarande viktigt för mig att du vet det.
Jag MENADE INTE att göra dig ledsen.


Nu är iallafall skadan skedd, och du får göra vad du vill.
För det är dig det är upp till nu.
Ska jag backa och se dig besviken, och se något jag tycker om försvinna.
Eller stanna kvar i något jag tycker om och se dig besviken.

Jag kanske helt enkelt bara hoppas på att du ska kunna komma över det och kanske vara glad för min skull.
Men de är för mycket begärt, jag vet.

Nu känns de bara som att allt jag skriver blir BLAJ.
Så nu slutar jag.