vad gör man när man inte längre vet vad som händer?
vet inte var jag ska ta vägen, känner inte att jag har något som heter hemma längre.

vill bara bort egentligen, ta tid för mig sjäälv.
egoistiska, egocentriska jag, som bara kan tänka på mig själv.
eller?

jag pallar inte längre, är så jävla trött på VISSA människor.
de går inte att diskutera, för ALLA tror att de har rätt så de är ingen idé.
jag blir galen.

ta mig härifrån snälla?

tack maria för att du är en bra vän.
du är en av de få, om inte den ända jag alltid kan lita på.
<3

så, nu har jag tyckt synd om mig själv.