Jag vet inte varför men de är så mycket som händer verkligen. Eller är de ens det ?
De känns inte som att jag har ork att bry mig längre samtidigt som jag vet att om jag bara låter de rulla på som jag har fått för mig att de gör nu så tar de inte lång tid innan jag ligger i samma grop som jag alltid hamnar i, där jag överreagerar på allting, bråkar med allt och alla om ingenting alls, går ner mig mer och mer, och bara är allmänt dryg.
Och det är så feeeeel timing nu.

Skitsamma, vem bryr sig..